Otherworld är, inte helt otippat, en rätt filmisk bok. Den är skriven i presens, och i början av boken blev jag bara stressad av det. Det känns inte naturligt att läsa hur huvudpersonen, den 18-årige Simon, säger ”I take a long nap and I wake up feeling rested”. Men senare i boken passar det väldigt bra.

Simon kommer från en överklassfamilj med föräldrar som mest jobbar hela tiden och inte bryr sig om honom, förutom när han gör något dumt. När han är liten rymmer han in i skogen bakom familjens hus och lär känna Kat, som kommer från en arbetarfamilj och har byggt en koja i skogen där de två hänger hela tiden. Kat blir hans bästa vän. Simons föräldrar flyttar utomlands när han är i tonåren och tar med sig Simon mot hans vilja, och han glider ifrån Kat. När han kommer tillbaka hem till New Jersey har han svårt att nå henne igen.Det verkar som om enda sättet att få kontakt med henne är att börja spela Otherworld, ett stort virtual reality-onlinespel där Kat tillbringar mycket tid.

Otherworld är det stora alla pratar om. Spelets grundare framställs som ett geni som skapat något fantastiskt. En egen värld där man skapar sin avatar och kan se ut hur man vill och göra precis vad man vill. Simon går runt i den enorma världen, han möter andra spelare, karaktärer i spelet med AI-liknande egenskaper och olika monster. Spelet är en klassisk fantasyvärld. Här passar skrivsättet väldigt bra. I tv-spelet händer allting nu, direkt, och läsaren blir lika överraskad som berättaren över vad som händer. Det är lätt att svepas med i boken.